Erika Tiainen, konservator och Elisa Heikkilä, specialforskare, Museiverket
Lager av tapeter från olika tidsperioder i poeten J. L. Runebergs hem på 1800-talet i Borgå. Bild: Markku Haverinen, Museiverket 2003.
Ordet ”tapet” betydde till en början en textil som man till exempel draperade över ett bord. Att ”vara på tapeten” är ett uttryck från tiden då man presenterade viktiga ärenden eller dokument på ett bord som täckts med en tapet. Även de första väggbonaderna kallades tapeter, benämningen överfördes sedan till målade linnetapeter och blev till slut ett allmänt namn på papperstapeter.
Tapeter som målats på linnetyg eller papper prydde väggarna hemma hos bättre lottade borgare och i överklasshemmen ända fram till början av 1800-talet. Guldåldern för tryckta tapeter var från senare halvan av 1800-talet fram till 1920-talet. Den industriella produktionen öppnade dörrarna för tapeternas intåg i varje hem. Mönstringsmetoderna utvecklades och produktionen av inhemskt designade modeller satte igång i början av 1900-talet.
Interiören i J. L. Runebergs hemmuseum efter restaureringen. Bild: Soile Tirilä, Museiverket 2002.
Inredning som ett helhetsmässigt konstobjekt
Inredning har genom tiderna varierat i takt med ändringar i stil och smak. Därför är färger och mönster på tapeter från olika tidsperioder ett kulturarv och historia över heminredning och bygge som lätt försvinner. Ju äldre byggnaden och lägenheten är, desto större är chansen att det finns tiotals varv med tapeter på väggarna, hela fullständiga tapetlager eller åtminstone värdefulla fragment.
Tapeter har varit och är fortfarande en väsentlig del av olika byggnads- och stilperioders helhetsmässiga inredning. Tapetlagren berättar om materialens utveckling, deras arbetsmetoder och om hur inredningsplaneringen och olika smaker har förändrats. De tidigaste tapeterna var gjorda av skickliga hantverkare, senare modeller ritades också av berömda konstnärer, arkitekter och formgivare.
Gamla tapeter som bevarats är värdefulla, antika och viktiga dokument
En tapet är ett kulturhistoriskt dokument, ett forskningsobjekt inom inredningskonst och ett redskap. Även små makulatur- och tapetprover förmedlar information och på basis av dem kan man tidsbestämma byggnader och inredning, de livsskeden som bostaden upplevt. Man får ofta hjälp med tidsbestämningen av tapetlagren från ägarbyten, bröllop eller släktfester.
I samband med renovering av byggnaderna är det viktigt att dokumentera alla ytbehandlingar av väggarna. Gamla tapetlager bör alltid lämnas kvar under nya ytbeläggningar då det är möjligt: den bästa dokumenteringen av byggnadens historia är de lager av tapeter och målarfärg som lämnats kvar.
Konservatorn Erika Tiainen. © Bild: Elisa Heikkilä, Museovirasto.
Museiverkets tapetsamling är unik
Museiverket har en tapetsamling för vilken man samlat in cirka 6 000 tapetprover som återger olika stilperioder. Samlingen organiseras och skyddas som bäst. Museiverkets konserverings- och samlingscentral i Vanda har de bästa möjliga lokalerna för konservering och förvaring av föremålen. Konservatorn Erika Tiainen arbetar med samlingen i lokalerna för papperskonservering. Proverna skyddas med arkiveringssäkra material och katalogiseras i samlingsdatabasen. Då arbetet är klart kommer de katalogiserade uppgifter stegvis att bli tillgängliga i webbtjänsten Finna.fi.
Varför existerar det en tapetsamling?
Museiverket och dess föregångare, Arkeologiska kommissionen, har samlat in prover av byggnadsdelar ända sedan 1870-talet. Den systematiska insamlingen av tapeter inleddes på 1960-talet, mycket på grund av den dåvarande rivningsivern. På 1960- och 1970-talet revs många trästäder, och byggnadsforskarna kom bara för att inventera bostadsbyggnader precis före bulldozern anlände. De äldsta proverna är från 1700-talet och från inredningen i herrgårdar.
Inredningsarkitekten Maire Heikkinen specialiserade sig i tapeter under sin tiotals år långa karriär. Hon planerade museiobjekts inredningar och tog hand om de prover som forskare förde med sig till Museiverkets samling. Maire Heikkinen var också med och designade Sandudd Oy:s tapetmodell ”Isoäidin aikaan” (”På mormors tid”).
Från hurdana byggnaden kommer tapeterna?
En del av tapetproverna i Museiverkets samling har dokumenterats noggrant, och man känner till vilken byggnad, vilket rum, vilken vägg och vilket tapetlager det är fråga om. Ju bättre dokumenterat provet är, desto värdefullare är det som källa. Det finns dock även prover i samlingen som man endast känner till kommunen eller byn för. Rivningsobjekt är svåra att identifiera, eftersom det kan ha gått tiotals år sedan byggnaden revs. Många prover kommer från byggnader som haft historiskt värde och rivits, men många kommer också från vanliga hus. Ibland dem finns tapeter med barnmotiv som man kan anta kommer från väggen i ett barnrum.
Går det att låta göra tapeter enligt en gammal modell?
Ett prov från Museiverkets tapetsamling. Bild: Elisa Heikkilä, Museiverket 2018..
Även en trasig och mörknad tapet går att konservera och rengöra, och tapetytan är än en gång användbar. Det går också att låta göra nya tryck av tapetmodeller. Med naturvetenskapliga forskningsmetoder kan man ta reda på tapeternas material samt sammansättningen på deras färg- och bindemedel.
Tapeterna kan göras till exempel som digitala utskrifter eller med hjälp av screentrycksmetod. Även konservatorer och restauratörer gör kompletteringar av tapeter på basis av existerande tapetmodeller. Dessa lösningar är typiska hos museiobjekt. Det finns fortfarande gamla tapetmodell i produktion hos tapetfabriker
Var hittar jag info om tapeter?
På adressen http://tapetti.nba.fi/ har man publicerat Tapettitietokanta (på finska) som Maire Heikkinen har samlat ihop över Museiverkets tapetprover.
Suomalainen tapettikirja presenterar på finska tapetmönster, framställningsmetoder och tillverkare från olika tidsperioder. Boken baserar sig på Museiverkets tapetfragmentssamling och på skribentens långa karriär och expertis. Skribent Maire Heikkinen, utgivare Finska Litteratursällskapet och Museiverket. 2009.
Information om tapetutställningen Beklädda väggar, om tapetens historia och om olika typer av tapeter hittar du på Museiverkets renoveringskort nr 20, https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/korjauskortti-20.pdf
Boken Runebergin koti. Rakentamisesta restaurointiin (Runebergs hem. Från bygge till restaurering) berättar i detalj om de otaliga tapetlager som fanns i nationalskaldens 1800-talshem, om undersökningar och restaureringen av dem i 2004. Skribent Selja Flink. Museiverket, byggnadshistoriska avdelningens publikationer 15.
Då arbetet med katalogiseringen av Museiverkets tapetsamling är klart kommer uppgifterna stegvis att bli tillgängliga i webbtjänsten Finna.fi.