Slott, fästningar och garnisoner runtom i Finland berättar på ett effektfullt sätt om vår krigs- och försvarshistoria. De första slotten, det vill säga de borgar som byggdes uppe på höga kullar och berg, vittnar om de oroligheter som spridningen av blomstrande riken och en ny religion gav upphov till under övergången från järnåldern till medeltiden.
Kastelholms medeltida slott på Åland byggdes i slutet av 1300-talet i försvarssyfte och för att övervaka Ålands fögderi (uppbördsområde). © Bild: Jonina Vaahtolammi.
Från slotten i Åbo, Tavastland och Viborg övervakades från 1200-talet de tre stora slottslän som utgjorde stommen för den svenska förvaltningen i Finland under hela medeltiden. Senare inrättades slott, till exempel Raseborg, för att övervaka mindre områden. Olofsborg övervakade östgränsen.
I och med att krigstekniken utvecklades förlorade de medeltida borgarna sin försvarsfunktion. Däremot började man befästa viktiga punkter längs gränslinjerna i östra och södra Finland. Detta gav upphov till fästningsstäderna Villmanstrand och Fredrikshamn samt sjöfästningarna Sveaborg och Svartholm. Med sina massiva murar stod de för makt och herravälde. Under Rysslands tid byggdes stadskaserner av rödtegel i stil med Hennala i Lahtis.
Efter att Finland hade blivit självständigt började man inrätta de nutida garnisonerna som fungerade som självständiga samhällen, till exempel Mellersta Finlands Pionjärregemente som byggdes i Keuruu på 1960-talet. Förändringarna i försvarsmakten har senare lett till att många garnisoner lagts ner och att det nu utvecklas nya sätt att ta i bruk byggnaderna.
Också 1900-talets krigshistoria har lämnat efter sig rikligt med spår i vår miljö. Det bälte av sjö- och landfästen runt huvudstaden från första världskriget samt försvarslinjen Salpalinja som byggdes från Finska viken till Lappland under andra världskriget utgör en mäktig del av det finländska kulturlandskapet och är utmärkta utflyktsmål.
En bunker vid Salpalinja i Luumäki. © Bild: Museiverket.