Gå till innehållet

Begrepp i anslutning till landskapet

Europeiska landskapskonventionen

Europeiska rådets konvention om skydd, förvaltning och planering av landskap som trädde i kraft internationellt 2004. Innehållet i de begrepp som används i konventionen motsvarar de i Finland etablerade begreppen.

Knutpunkt i landskapet

En skärningspunkt eller mötesplats för flera olika grundfaktorer i landskapet.

Landmärke

Ett naturelement eller resultat av människans verksamhet som skiljer sig från den övriga omgivningen på grund av antingen sitt läge (jfr landskapsstruktur), visuella uppfattningsbarhet/egenskap (jfr landskapsbild) eller den betydelse som hänför sig till det. Typiska landmärken är berg, kyrkor och andra höga byggnader.

Landskap

Utgörs av levande och icke-levande faktorer samt av människans påverkan, landskapets s.k. grundfaktorer, växelverkan mellan dem samt landskapets visuellt uppfattningsbara företeelsetyp, landskapsbilden.

Enligt Europeiska landskapskonventionen betyder landskap ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.

Landskap som är värdefullt på landskapsnivå

Ett av sakkunnigmyndigheterna definierat landskap som ger uttryck åt landskapets egenart och särdrag inom ett administrativt landskap.

Landskapets hållbarhet

Betyder hur mycket landskapsstrukturen, landskapsbilden eller olika grundfaktorer i landskapet kan förändras utan att förlora sina särdrag.

Landskapsprovins

Finland är indelat i tio landskapsprovinser med enhetliga naturdrag. (Landskapsvård, Landskapsområdesarbetsgruppens betänkande I, miljöministeriet, betänkande 66/1992.)

Landskapsrum

Rum som bildas av landskapets grundfaktorer och deras inbördes förhållanden. Landskapsrum kan vara klart avgränsade helheter eller vidsträckta icke-avgränsade öppna områden. Landskapsrummen kan bilda serier.

Landskapsskada

Försämrad kvalitet hos landskapsstrukturens särdrag eller landskapsbildens kvalitet till följd av en händelse eller en åtgärd. Landskapsskador kan vara bestående, landskapet kan återhämta sig självt med tiden eller kan repareras med hjälp av mänsklig insats.

Landskapsstruktur

Består av det inbördes förhållandet och variationen mellan landskapets grundfaktorer, där knutpunkter i lanskapet och landmärken strukturerar landskapet.

Landskapstyp

Landskap kan typindelas i naturlandskap och kulturlandskap beroende på om landskapet i första hand är resultat av naturelementens eller människans aktivitet. Dessutom kan landskap typindelas på grundval av t.ex. landskapsstrukturen, landskapsbilden, markanvändningen, de kulturella särdragen, naturens särdrag osv. Vanliga landskapstyper är t.ex. skärgårds-, sjö- och jordbrukslandskap.

Landskapsvård

Används som allmänbegrepp för att avse forsknings- och utredningsverksamhet, planering samt administrativa åtgärder som behövs för att bevara och utveckla landskapet. Här avser detsamma som värnande om landskapet i kraven på general- och detaljplanens innehåll i 39 § och 54 § i markanvändnings- och bygglagen. Mera konkret avses med begreppet landskapsvårdsarbeten, t.ex. slyröjning.
 

Landskapsvårdsområde, inrättat enligt naturvårdslagen

Ett i 32-33 § i naturvårdslagen avsett landskapsvårdsområde som inrättats genom miljöministeriets eller den regionala miljöcentralens beslut för att bevara och vårda landskapsbildens eller kulturlandskapets skönhet, dess historiska särdrag eller andra därmed sammanhängande särskilda värden.

Nationallandskap

Nationallandskap används ofta för att beskriva de mest kända landskapsobjekten som har ett högt symbolvärde. Som begrepp har nationallandskap ingen officiell ställning. Områden som upplevs som nationallandskap är landskapsområden av riksomfattande värde och/eller byggda kulturmiljöer av nationell betydelse.

Nationellt värdefullt landskapsområde / värdefullt landskapsområde av riksintresse

De 156 områden som namnges i statsrådets principbeslut från 1995. Dessa områden utgör sådana utgångspunkter för planeringen av områdesanvändningen som avses i de särskilda målen gällande kultur- och naturarvet i statsrådets beslut om riksomfattande mål för områdesanvändningen (30.11.2000).

Randzon

Avgränsar ett landskapsrum. Exempelvis träd och annan växtlighet som avgränsar en åker utgör landskapsrummets randzon.

Vårdbiotop

Vårdbiotoper benäms i huvudsak artrika naturtyper som hänför sig till ängs- och beteshushållning, t.ex. torra och fuktiga ängar, hagar och skogsbeten, samt strukturer och konstruktioner som hänför sig till deras användning.

Publicerad 27.8.2019 kl. 17.22, uppdaterad 27.8.2019 kl. 17.21