Gå till innehållet

Begrepp i anslutning till det arkeologiska arvet

Fast fornlämning = fornlämning

Fornlämningar är konstruktioner och avlagringar som bevarats i landskapet eller marken och som har uppkommit genom den verksamhet som bedrivits av människor som levt på platsen för länge sedan. Fasta fornlämningar kan ofta ses med ögat eller är klart urskiljbara i landskapet, t.ex. gravrösen, blotstenar, borgberg, jättekyrkor, jungfrudanser och försvarsanläggningar. En annan grupp utgörs av underjordiska fasta fornlämningar, t.ex. bo- och arbetsplatser samt gravar. Fasta fornlämningar är fredade genom lagen om fornminnen. I lagen används både begreppet fast fornlämning och fornlämning för samma sak.

Fornlämning från förhistorisk tid

Fornlämningar från förhistorisk tid är från tiden utan skriftliga källor och kunskapen om bosättning och förhållanden baserar sig på forskningsrön genom arkeologiska metoder.

Fornlämning från historisk tid

Fornlämningar från historisk tid är från tiden med skriftliga källor. Objekten kan vara mycket varierande, t.ex. ödelagda medeltida byplatser, städernas arkeologiska avlagringar och befästningsanläggningar från första världskriget. Ett objekts karaktär som fornlämning avgörs enligt typ och fall.

Publicerad 27.8.2019 kl. 17.44, uppdaterad 27.8.2019 kl. 17.44