Jukka Sulonen
Det så kallade sandwichelementet är den vanligaste ytterväggskonstruktionen i elementhus. En annan typ av element är skalelementet, som har använts på ytterväggar tillsammans med platsgjutna stommar eller bärande stomkomponenter. I den här artikeln presenteras typiska skador på betongfasader, deras orsaker och reparationsmetoder.
Gavelvägg i dåligt skick och smutsigt betongräcke. Mattby, Esbo. © Jukka Sulonen
Fasadelement
Sandwichelement på ytterväggarna i elementhus är helelement. De togs i bruk i början av 1960-talet och fram till 1970-talet var de den huvudsakliga ytterväggskonstruktionen i flervåningsbostadshus. Elementen används ännu idag. I ett sandwichelement stöder sig ytterhöljet på innerhöljet med infästningar genom isoleringsskiktet så att elementet bildar en kompakt skivkonstruktion med flera skikt.
Köldskador på balkonger och ytterhöljets element. Jakobacka, Helsingfors. © Jukka Sulonen
Skalelementkonstruktioner förekommer till största delen i byggnader från elementbyggandets barndom. De kan finnas i sandwichelementhusens bärande gavelväggar, vid skyddsrum eller på andra särskilda ställen, som inte kunnat byggas med helelementteknik.
Elementets utsida hade till en början en slät eller borstad betongyta, men i slutet av 1960-talet blev den så kallade skurade betongytan allt vanligare. Ytterhöljet har också klätts med tegel- eller klinkerplattor som fästs vid det yttre höljet i samband med tillverkningen av elementet. Ytan har gjorts genom att fästa kluvna tegel eller klinkerplattor i underlagsbetongen. Sedan 1960-talet har också i viss mån byggts tegelklädda byggnader med betongelementstomme.
Skador på betongfasader och deras orsaker
Gammalt ytterhölje klätt med skivor. Rödbergen, Helsingfors. © Jukka Sulonen
Yttre orsaker till skador på betong är luft, fukt, solsken och köld. Deras inverkan på konstruktionerna beror på kvaliteten på byggmaterialet, byggkomponenternas fogar och hur de fungerar med tanke på förhållandena på orten där byggnaden står. Interna orsaker är fukt från insidan och förändringar på grund av byggnadens rörelser. Dessa orsakas i allmänhet av byggfel.
Betong är ett poröst material, där porerna bildar ett nätverk med varandra. Korrosion, fuktskador och söndervittring på grund av köld beror på betongens naturliga nätverk.
Nedan finns en förteckning över typiska skador.
Betongfasadens betongarmeringar kan rosta. Orsaken till korrosionsskador är i allmänhet en försämring av de egenskaper som skyddar betongarmeringen eller ett för tunt skyddsskikt. Betongarmeringar skyddas av betongens alkalitet, som försvagas med tiden så att koldioxid kommer in i betongen via porerna. När den här så kallade karbonatiseringen når armeringsstålen och det finns fukt i porerna börjar stålet rosta.
Gammalt ytterhölje klätt med skivor. Rödbergen, Helsingfors. © Jukka Sulonen
Ibland orsakas korrosion av salter. För höga halter av klorider kan ha använts i tillverkningen av betongen, vilket korroderar stålet även om den omgivande betongen inte i övrigt har karbonatiserats. Betongens kvalitet och/eller betonglagrets tjocklek ovanpå armeringarna påverkar alltså korrosionen.
Fuktskador orsakas av regnvatten som sugs upp i sprickor, defekta fogar, skarvar och plåtar samt diffusionsfukt som kondenseras i ytterhöljets porer. Vattenupptagningen påverkas av betongens kvalitet och belastningen på fasaden, såsom drivande regn. Skador tar formen av buktningar och sprickor i elementets ytterhölje, lösa plattor, trasiga fogmassor mellan elementen och framför allt som söndervittring på grund av köld. Orsaken till att betong vittrar sönder på grund av köld är att vattnet i betongens porer fryser och vidgar sig, vilket gör materialet skört och får det att vittra sönder i allt snabbare takt. Eventuella köldskador visar sig i allmänhet på 10–15 år.
Skador på ytterhöljet vid infästningarna orsakas i allmänhet av att fästena rostat, vidhäftningen försämrats på grund av köldskador eller stora temperatur- och fuktväxlingar samt byggfel. Exempelvis i betongelementbyggandets barndom gjordes infästningarna i husen inte av rostfritt stål.
Gammalt ytterhölje klätt med skivor. Rödbergen, Helsingfors © Jukka Sulonen
Skador, sprickor och deformeringar kan också uppstå på grund av stommens rörelser. Dessa orsakar fogskador, som också kan uppkomma på när fogmassornas livscykel börjar närma sig sitt slut. Tjockleken på elementets värmeisoleringsskikt kan också variera beroende på tillverkningsteknik, vilket inverkar på konstruktionens fukt- och värmefysikaliska egenskaper. Dåliga fogar med fasadernas kompletterande delar (såsom plåtar, stuprör, vattenrännor, flaggstänger och armaturer) eller dåligt utförande leder ofta till att fasaden blir smutsig och eventuellt också fuktskadad.
Bedömning och undersökning av betongfasaders skick
Skador på betongfasaderna blir i allmänhet synliga med blotta ögat först när de redan är mycket omfattande. Man kan dra slutsatser om synliga betongskador samt om fogarnas, plåtarnas, skarvarnas och andra byggkomponenters skick. Vid behov görs lokala undersökningar av fasadernas skick för underhållets behov.
En omfattande undersökning av skicket är nödvändig senast i samband med planeringen av ett reparationsprojekt, då exakta uppgifter om konstruktionernas skick behövs.
Undersökningen av fasadernas skick kan göras stegvis och vid behov preciseras. Informationen kan göras med ingående och omfattande i enlighet med att planeringsskedet för reparationerna närmar sig. Utöver uppgifter om fasadernas skick är det också viktigt att utreda hur snabbt skadorna utvecklas, för att man ska kunna uppskatta den optimala tidpunkten för reparationerna. Även konstruktionernas mekaniska säkerhet ska utredas, liksom var det finns byggmaterial som kan betraktas som skadliga eller problemavfall.
Undersökningsmetoderna omfattar mätning av betongarmeringarnas täckdjup, fuktmätning, termografering, provtagning, laboratorieprover, öppnande av konstruktionerna samt fotografering.
Utredningar med anknytning till undersökningen av skicket
I samband med undersökningen av skicket är det ofta nödvändigt att göra andra utredningar, såsom utredningar av skadliga ämnen och energiekonomin, utredningar med anknytning till arkitekturen samt myndighetsutredningar.
Fuktskador i balkongelement. Mattby, Esbo. © Jukka Sulonen
En asbestinventering är i allmänhet nödvändig, eftersom beklädnadsskivor med asbest var vanliga på 1960–1970-talet. Även fasadbeläggningar med asbest användes fram till 1980-talet.
PCB-föreningar och bly kan finnas i fogmassor, isolerglasfönster eller jordmån från 1960–1970-talet. I fall av fuktskador kan det finnas mikrobbestånd vars omfattning och typ måste utredas.
Utredningar av energiekonomin genom uppföljning av värmeförbrukningen på lång sikt och termografering som avslöjar eventuella värmeläckor ger uppgifter som behövs vid val av reparationsmetod och planering.
Utredningar av arkitektoniska särdrag betonar kvalitetsmässiga värden som kan ha stor betydelse för hela närmiljön. Det är viktigt att reda ut vilka av en byggnads särdrag är värda att bevaras och klarar förändringar.
I planbestämmelserna och byggnadstillsynens villkor för reparationsarbetet kan finnas punkter som hänför sig till ovan nämnda tekniska, arkitektoniska och andra faktorer, och dessa borde utredas redan i början av projektplaneringen.
Underhåll och reparation förlänger en betongväggs liv
Ytbehandling av gammalt ytterhölje. Mattby, Esbo. © Jukka Sulonen
Skötseln av en fastighet består av underhåll och reparation. En korrekt byggd och underhållen betongfasad håller i 50–100 år. Tyvärr kommer man sällan upp till så här höga åldrar, vilket beror på materialens dåliga kvalitet, tillverknings- och konstruktionsfel samt försummat underhåll.
Till underhållsåtgärderna hör att hålla fasaden ren, måla om eller reparationsmåla, sköta fogarna, göra punktreparationer i god tid samt sköta detaljer och skarvar på fasaden. Åldrande och söndervittring är oundvikliga, men utvecklingen kan bromsas upp med ändamålsenligt underhåll.
Fasaden måste repareras när konstruktionen är tekniskt föråldrad eller inte längre uppfyller kraven som ställs på byggnadens exteriör. Tekniskt åldrande innebär att fasaden inte längre skydda underlaget eller att dess hållfasthetsegenskaper till och med gör den farlig. Trots att bedömningen av behovet av reparation i allmänhet grundar sig på det tekniska skicket inverkar varje reparationsåtgärd också på byggnadens exteriör.
Val av reparationsmetod
Valet av reparationsmetod kräver arkitektonisk uppskattning, bedömning och undersökning av skicket samt ett principiellt beslut om investeringens storlek och livslängd. Reparationsarbetet kräver alltid en projektplan.
Gammalt ytterhölje klätt med tegel och metallkassetter. Mattby, Esbo. © Jukka Sulonen
Reparationsarbetets mål kan vara å ena sidan enbart att avlägsna omedelbara tekniska fel eller å andra sidan att förbättra de boendes livsmiljö och höja fastighetens värde. I vissa fall är det lämpligt att göra så få reparationer som möjligt som medför ändringar av byggnadens exteriör, om arkitektoniska faktorer, reparation av en skada och avlägsnande av orsakerna till den inte kräver något annat. Den andra ytterligheten är att byggnadens ytterhölje har nått slutet av sin livscykel och ett omfattande reparationsarbete är nödvändigt eller att livsmiljön är så beklämmande att man är redo att satsa på att förbättra den.
I samband med reparationen av fasaden kan man också göra andra saneringsåtgärder som påverkar den, såsom att förnya eller förbättra fönstren, lägga till värmeisolering på ytterväggen, förbättra entréerna, renovera taket, bygga hissar eller våtrum eller till och med lägga till en ny våning. I vilket fall som helst är det säkert att reparationsarbetet, vare sig det är lätt eller tungt, ger upphov till andra tillhörande arbeten som ska planeras in. Man behöver inte nödvändigtvis göra allting på en gång. Arbetet kan kanske delas upp över en längre tidsperiod, men det är viktigt att arbetsmomenten görs i rätt ordning.
Punktreparation eller ytbehandling av gammalt ytterhölje
Reparationsmetoderna kan delas in i tre huvudtyper utifrån metoden: ytbehandlingar och punktreparationer av ytterhöljet, beklädnad av ytterhöljet och byte av ytterhöljets beklädnad. Man kan också använda sig av en kombination av dessa.
Gammalt ytterhölje klätt med tegel och metallkassetter. Mattby, Esbo. © Jukka Sulonen
Punktreparationer är huvudsakligen begränsade och kräver i allmänhet en täckande ytbehandling av estetiska skäl. Ytbehandlingarna kan vara reparationsmålning, men normalt avses behandling av större ytor. Till dessa hör målning och olika typer av skyddsbehandlingar. En annan reparationsmetod för större ytor är betongsprutning, som kan användas till att ökar tjockleken på skyddsbetongen över armeringen och stoppa karbonatiseringen av betongen. Betongsprutning kan visserligen ändra ytans struktur väsentligt jämfört med den tidigare ytan, så dess inverkar på arkitekturen är avsevärd. Utöver ovan nämnda metoder finns också vissa mer sällan använda kemiska och elektrokemiska metoder. Till punktreparationer och ytbehandlingar hör ofta också reparation eller förnyande av elementfogarna.
Omklädnad av gammalt ytterhölje
Grundtanken med omklädnad är att lämna kvar den skadade strukturen under den nya beklädnadskonstruktionen, så att skadan inte längre förvärras eller utvecklingen blir avsevärt långsammare. Metoden är lämplig för reparation av långt utvecklade och omfattande skador. De befintliga elementens infästningar måste naturligtvis vara i skick. Metoden är medeltung och investeringskostnaden är stor. Vid omklädning installerar man i allmänhet också extra värmeisolering för att kontrollera konstruktionens fuktteknik och på så sätt till exempel stoppa korrosionsskador på armeringen.
Ibland är det ändamålsenligt att bekläda endast en del av väggarna, till exempel gavelväggarna, om de utsätts för större väderbelastning än de övriga fasaderna. För att utjämna kostnaderna kan reparationen också förläggas till en längre tidsperiod och genomföras stegvis, en vägg i taget.
Beklädnadsmaterial är till exempel fibercementskivor, kombinationsskivor, metallbeklädnad, tegel, block, betongskivor, tunna skalelement och isoleringsputs. Också laminatskivor, glasskivor och stenskivor kan komma i fråga.
Omklädnad ändrar byggnadens exteriör och framtoning avsevärt, bland annat för att väggarna blir tjockare. Den nya beklädnadens livscykel – hållbarhet samt möjlighet till underhåll, reparation och byte – påverkar byggnadens exteriör också på längre sikt.
Rivning av gammalt ytterhölje och ersättande med ny beklädnad
Det gamla ytterhöljet och isoleringen kan också avlägsnas och ersättas med nytt. Det är arbetsamt och dyrt att avlägsna ytterhöljet på en sandwichkonstruktion, så att ersätta skalelement med ny beklädnad är åtminstone tekniskt enklare. Det är emellertid alltid tungt och en stor investering att förnya ytterhöljet. En sådan reparation kan komma i fråga när det gamla ytterhöljet är så svårt skadat att det inte kan sitta kvar som underlag för den nya beklädnaden eller när värmeisoleringen är möglig eller otillräcklig. Det kan också hända att det inte är möjligt att göra ytterväggen tjockare.
Inverkan på byggnadens exteriör, miljön och tillhörande reparationer är av samma typ som vid omklädnad av gammalt ytterhölje.