Pia Ilonen
Cirka hälften av alla våningshus i Finland saknar hiss. Ett typiskt hisslöst våningshus är ett tre- eller fyravåningshus byggt på 1960–1980-talet. Trycket på att förbättra tillgängligheten i flervåningsbostadshus har ökat, eftersom en fjärdedel av befolkningen enligt statistiken kommer att vara över 65 år före 2040. Även med tanke på den allmänna trivseln och kvaliteten på boendet rekommenderas att man låter installera en hiss i samband med grundrenovering av trapphuset.
© Pia Ilonen
Förbättringen av tillgängligheten och byggandet av hissar begränsas av konstruktioner eller utrymme i de gamla husen samt av arkitektoniska värden. Det kan vara svårt att genomföra ett hissprojekt i synnerhet i skyddade byggnader och trapphus. Ett av målen för ett hissprojekt borde vara övergripande granskning och samordning av olika synvinklar. En bra planerare kan hjälpa till med att hitta en så bra lösning som möjligt med tanke på tillgängligheten och helheten. I de författningar som styr byggandet finns utrymme för många tolkningar och planeringen görs alltid i samarbete med myndigheterna.
Hissprojekt
I början av ett hissprojekt utreder arkitekten vilka begränsningar som planen och eventuella skyddsbestämmelser medför samt hur myndigheterna ställer sig till eventuella ändringar av fasaden. Räddningsverket ombeds ge ett utlåtande om brandsäkerhetsfrågor. Uppgifter om byggnaden, genomförda grundundersökningar och konstruktionsplaner samlas in för planeringen. I det här skedet kan det finnas flera alternativa lösningar för placeringen av hissen att begrunda.
Trapphus i ett bostadshus i jugendstil före installation av hiss. Kaptensgatan 2, Helsingfors, planerare Arkkitehtitoimisto Antti Voutilainen.
Efter valet av hisslösning behövs en konstruktionsplanerare, en elplanerare och en ventilationsplanerare. Bottenbjälklagets konstruktion, hissens och hisschaktets belastning samt andra strukturella faktorer ska beaktas. I samband med planeringen granskas också ljudisoleringen och ljuddämpningen samt vilka krav som ställs på ventilationen. I kulturhistoriskt eller arkitektoniskt värdefulla byggnader spelar arkitekten en mycket viktig roll och såväl planeringen som genomförandet av ett projekt övervakas av byggnadstillsynsmyndigheten. Ett hissprojekt kräver alltid bygglov.
Det är möjligt att få understöd för hissprojekt från staten och kommunerna. Understöden gäller både planering och genomförande. Det finns också detaljerade anvisningar för hur man genomför ett hissprojekt.
Val av hisslösning
Valet av hisslösning och hissens placering påverkas framför allt av trapphusets typ och konstruktion. Särdragen hos trapphus från olika tidsperioder ska tas i beaktande i planeringen. Arkitektoniskt värdefulla trapphus finns inte endast i de allra tidigaste våningshusen, utan även i moderna våningshus kan det finnas utrymmen som är värda att bevaras.
Våningshus som är byggda före krigen representerar en liten del av vårt unga byggnadsbestånd. En del trapphus är historiska rariteter enbart på grund av sin ålder, och många trapphus är viktiga med tanke på både sin stil och sina sällsynta valvkonstruktioner. Typiskt för gamla trapphus är att byggnadstekniken är hantverksbetonad. Planeringen av en hiss i ett sådant värdefullt trapphus på ett sätt som bevarar trapphusets värde är en mycket krävande uppgift.
Den naturligaste lösningen är att placera hissen centralt i trappzonen, eftersom gamla trapphus i allmänhet är rymliga, med undantag av så kallade kökstrapphus. Om trapphuset saknar ett ljusschakt mellan trapporna, som kan användas som hisschakt, måste trappstegen göras smalare.
Trapphus i ett bostadshus i jugendstil efter installation av hiss. Kaptensgatan 2, Helsingfors, planerare Arkkitehtitoimisto Antti Voutilainen.
I gamla hus finns dessutom ofta några trappsteg upp från ytterdörren. Det är i många fall problematiskt att ordna passage helt utan trappsteg utifrån till hissen och från hissen till bostaden. För att lösa problemet lönar det sig att utreda möjligheten att installera exempelvis en ramp, en trapphiss eller en minihiss.
I många fall skulle den bästa lösningen vara att placera hissen invid bostäderna men på grund av husets bolagsform är det i praktiken ofta en omöjlig lösning. Brist på utrymme gör det ofta omöjligt att placera hissen vid trappavsatsen. Ibland går det inte att bygga hiss i själva trapphuset på grund av dess arkitektoniska och historiska värde. Då måste man hitta en plats för hissen någon annanstans i byggnaden, till exempel utanför byggnadens stomme.
Efter krigen byggdes mindre och mer anspråkslösa trapphus än tidigare. Industriellt tillverkade standardtyper av trappor blev vanligare. I trapphus från efterkrigstiden leder bristen på utrymme till problem med att göra plats för en hiss. Den vanligaste typen av trapphus var en tvåarmad trappa, där den första bostadsvåningen ligger en halv våning eller mindre över entrénivån. En hiss kan placeras mitt i en tvåarmad trappa genom att göra trapporna smalare endast med räddningsverkets tillstånd. En hiss med genomgående korg gör passagen till bostäderna från entrén tillgänglig, även om bostäderna är placerade på olika håll i trappan.
En bättre lösning är i många fall en hiss med genomgående korg som placeras utanför trapphuset vid det ena trapploppet – om det är möjligt. När trappavsatsen ligger mot ytterväggen kan själva hissen placeras utanför byggnadens stomme. En ny byggkomponent kan platsbyggas enligt normala byggmetoder. På marknaden finns också hiss- eller trapptorn som kan monteras som helt färdiga volymelement bredvid eller inne i huset. Det är svårare att placera hissen invid bostäderna i det nya byggnadsbeståndet än i det gamla, eftersom bostäderna i nyare byggnader är mindre.
Hisstyper
Hisstyper avsedda för nybyggen är mycket sällan lämpliga för installation i efterhand av en hiss på grund av det stora utrymmesbehovet. De flesta hissar som installeras i efterhand är hydraul-, lin- eller kedjehissar.
En fördel med de så kallade mini- och smalhissarna som fungerar med hydraulteknik är att de kräver endast ett litet säkerhetsavstånd både ovanför och under schaktet. Det beror på säkerhetsanordningarna och på att hissen är långsam. Maskinrummet behöver inte finnas i anslutning till hisschaktet. En minihiss är dimensionerad för att lämpa sig för personer med rörelsenedsättning och en smalhiss rymmer också en ambulansbår.
En linhiss utan maskinrum är ett mer energiekonomiskt och ekologiskt alternativ än en hydraulhiss. Schaktets och hisskorgens effektivitet är ändå inte lika god som hos mini- och smalhissar. Effektiviteten hos en kedjehiss utan maskinrum är däremot god och den kan installeras också i ett trångt utrymme. Till skillnad från ovan nämnda hisstyper är det självbärande schaktet en fast del av hissen. Nackdelen med hisstypen är att den inte är lika tystgående som ovan nämnda hisstyper, så schakten är alltid glasade eller slutna.
Beaktande av arkitektoniska faktorer
När en hiss eller en utbyggnad av trapphuset görs utanför byggnadens stomme ska lösningen alltid utredas i samarbete med planläggaren, vid behov som ett undantagsförfarande. I det fallet ställs man alltid inför frågan om den nya byggkomponenten ska anpassas till eller avvika från den befintliga byggnaden. I takt med att planeringen och förhandlingarna med myndigheterna framskrider avgörs om man ska använda material och former som tydligt skiljer sig från byggnadens stomme eller om den nya byggkomponenten ska anpassas till den befintliga byggnaden. Samma fråga kan ställas också i fråga om själva trapprummets arkitektur. När man överväger inverkan på utrymmet och detaljerna ska man beakta den ursprungliga byggnadens särdrag.
Hissprojektets kostnader
En hiss är en dyr investering, men den höjer också fastighetens värde. Kostnaderna varierar avsevärt beroende på utgångsläget och lösningarna. En kvistig fråga har varit hur kostnaderna ska fördelas mellan lägenheterna. Exempelvis i hissprojekt i Helsingfors har man utvecklat olika modeller för fördelning av kostnaderna. Kostnaderna kan fördelas i förhållande till vederlagen. En lösning är att fördela kostnaderna enligt antalet trappsteg upp till varje lägenhet och bland lägenheter på samma våning i förhållande till lägenheternas bostadsyta.