Aura Kivilaakso, Fil.dr., specialplanerare, Museiverket
Kulturarvsbarometern avslöjar vad människor uppskattar
I Finland har man för första gången med ett stort sampel undersökt människors attityder gentemot och uppskattning för kulturarvet. I Kulturarvsbarometern 2017 utredde man hur människor upplever begreppen kulturarv och kulturmiljö, hur betydelsefulla de anser att de är, och hur de vore beredda att delta i att ta hand om kulturarvet och kulturmiljön.
Kulturmiljö i Tomtbacka i Helsingfors. © Bild: Liisa Lohtander.
”Ingen generation kan börja från noll. Genom att bygga på alla tidigare generationers kulturarv kan man gå framåt. En del av arvet är viktigare, och det förädlas vidare. I dagens värld kanske en del av arvet glöms bort, men någon gång i framtiden kan man igen upptäcka hur viktigt det är.” – Kvinna, 59 år.
Barometerns resultat var i allmänhet mycket positiva. Deltagarna kände väl till båda begreppen, och majoriteten berättade att man genom att värna om kulturarvet bevarar oersättligt viktiga värderingar (80 %) samt upprätthåller och utvecklar traditionell kompetens och yrkesskicklighet (77 %). En ännu större del (84 %) berättade att man inte kan mäta kulturarvets värde i pengar.
”När det har försvunnit kan man inte få det tillbaka.” – Man, 32 år.
Deltagarna ansåg att det allra viktigaste är naturmiljön och att värna om den. När deltagarna valde de 3–5 viktigaste delområden inom kulturarvet och -miljön som det lönar sig att värna om valde de flesta förutom naturmiljön (56 %) även seder, traditioner och (hantverks)färdigheter (54 %), språket (48 %), fornfynd samt forntida platser och monument (40 %) och landskap (37 %). Som de allra viktigaste sakerna som är värda att värna om valde deltagarna naturmiljön (23 %), språket (19 %), seder, traditioner och (hantverks)färdigheter (15 %) samt människors gemensamma erfarenheter och berättelser (7 %).
Och den byggda miljön?
På basis av Kulturarvsbarometern uppskattar människor särskilt naturmiljön och landskap när de tänker på kulturmiljön. När man valde de 3–5 viktigaste formerna av kulturarv kom ändå den byggda miljön bland de sista på listan. Bara var femte deltagare upplevde att den byggda miljön är en av de viktigaste formerna av kulturarv. Endast 2 % av deltagarna ansåg att den byggda miljön är det allra viktigaste som borde värnas om.
Man kan med gott samvete säga att Kulturarvsbarometerns resultat är positiva för kulturarvets och -miljöns del: majoriteten av människorna uppskattar sitt arv och upplever det vara viktigt att man värnar om det. Men finns det orsak att bli förskräckt över den byggda miljöns dåliga framgång i barometerns listor över uppskattning?
Kulturarvet är någonting invecklat och abstrakt som det är omöjligt att ge en exakt indelning – och det är inte ens nödvändigt. Det immateriella och materiella kulturarvet är alltid kopplade till varandra. Kulturarvsbarometern avslöjar till exempel att när man talar om kulturarvet finns det ingen definitiv gräns mellan den byggda miljön och naturmiljön. Kulturmiljöns helhet skapas av delar som kompletterar varandra.
”En miljö som fortsättningsvis är mångsidig, där vår egen kultur lever och bearbetar den här miljön som den gjort under flera århundraden och årtusenden. Miljön är konkret (naturen, byggnader, vägar o.s.v.) eller abstrakt (åsikter, attityder, konst, vetenskap o.s.v.)” – Kvinna, 68 år.
I Kulturarvsbarometern hade människors gemensamma erfarenheter och berättelser en viktig position. Den byggda miljön berättar ofta om dessa erfarenheter. Många berättelser anknyter sig till den fysiska miljön, och då kan den byggda miljön fungera som en så kallad minnesplats som anknyter personen till sin historia. I ett sådant fall stärker den byggda miljön den lokala identiteten och känslan av att tillhöra en grupp.
Gamla Raumo. © Bild: Liisa Lohtander.
I dag verkar många uppskatta gamla hus, och de vill bo i dem och renovera dem till sina hem. Barometerns material, som omfattar över tvåtusen personer, visar ändå att största delen av finländarna inte känner sig lockade att renovera sitt hus eller köpa ett kulturarvsobjekt. Helst satsar man i stället på att värna om kulturarvet genom skattemedel. Enligt deltagarna är det myndigheterna och alla medborgare i allmänhet, inte enskilda personer som är intresserade av kulturarvet, som bär ansvaret för att sköta om kulturarvet.
Uppskattningen för kulturarvet föds inte av sig själv – det är något man lär sig
Kulturarvsbarometern ger en mycket positiv bild av hur finländarna förhåller sig till att värna om kulturmiljön. Över hälften av deltagarna (59 %) tyckte att värnandet inte begränsar utvecklingen och verksamhetsfriheten, och majoriteten (62 %) svarade att det inte orsakar mer möda än nytta. Jämfört med dessa tal var antalet personer som höll med dessa påpekanden försvinnande liten (14 % och 10 %). Kulturarvet anses alltså inte vara en belastning utan en resurs.
”Det handlar om en kontinuerlig helhet, och då är bevarandet av traditioner, eller åtminstone kunskap om dem, en väsentlig del av att utveckla och lära sig nytt. Fastän allt gammalt inte nödvändigtvis är positivt eller framåtdrivande så är det i varje fall lärorikt.” – Man, 62 år.
Kulturarvsbarometern visar att ju äldre människor är, desto mer bekanta är de med begreppen kulturarv och kulturmiljö. Av deltagare under 30 år kände endast 49 % till begreppet kulturmiljö, medan motsvarande andel av deltagarna över 65 var 82 %. I enkäten kom det också fram att deltagarna under 30 år oftare än andra åldersgrupper ansåg att värnandet om kulturarvet begränsar utvecklingen och verksamhetsfriheten, samt att det orsakar mer möda än nytta. På motsvarande sätt höll de äldsta deltagarna inte med dessa påpekanden.
Denna statistik berättar delvis om våra värderingar, men framför allt berättar den att medvetenheten ökar i takt med lärande och erfarenhet. Man kunde anta att de som äger skyddade byggnader upplever beskyddet som en börda och en begränsning. I ljus av denna statistik är situationen ändå inte entydig. Bland deltagarna under 30 år finns färre personer som äger en bostad eller fastighet än bland de äldre åldersgrupperna. Därför är det framför allt fråga om attityder som baserar sig på föreställningar.
”För att leva ett förnuftigt liv och för att mänskligheten ska gå framåt måste man veta varifrån man kommit. Genom att förstå äldre generationers val får man också perspektiv på sina egna val. Om man låter kulturarvet försvinna och glömmas bort kan man inte längre få det tillbaka.” – Kvinna, 35 år.
Hagnäs torg i Helsingifors. © Bild: Jonina Vaahtolammi.
Därför är det viktigt att man undervisar i kulturarv och kulturmiljö i hem och skolor. Samtidigt måste man ge utrymme för ungas egna tolkningar, eftersom kulturarvet alltid är något man upplever som individ. Man kan inte öka uppskattningen för kulturmiljön genom att endast undervisa och upplysa, utan man måste både sprida information och lyssna på åsikter, behov och intressen på ett interaktivt och öppet sätt. Det viktigaste är att främja medvetenhet om kulturarvet genom att stärka upplevelser av delaktighet: genom att inkludera barn och unga i diskussionen om vilka miljöer som är betydelsefulla och värda att bevara – och varför.
Kulturarvsbarometerns resultat ger viktig statistik om människors synpunkter beträffande kulturarvet och kulturmiljön. I bästa fall kan resultaten fungera som bakgrundsmaterial för beslut samt som stöd för att utveckla myndighetsarbetet som relaterar till kulturarvet. Barometerns material kan användas till mycket. Genom olika analyser kan man dra maximal nytta av dess statistik.