Korskyrkor av trä återspeglar olika stilar

Marja Terttu Knapas

Korskyrkorna upplevde en guldålder under den senare hälften av 1700-talet. Folkmängden i vårt land fördubblades tack vare den långa fredstiden. Nya kapellförsamlingar och bönehus grundades speciellt inom de stora moderförsamlingarna i Österbotten och finska inlandet för att göra det kortare och mindre besvärligt att ta sig till kyrkan. Många 1600-talskyrkor ersattes också med nya och större.

Korskyrkan i Ilmola (fi. Ilmajoki) i Södra Österbotten, som byggdes under ledning av Matti Honka, är också försedd med utskjutande delar.
Korskyrkan i Ilmola (fi. Ilmajoki) i Södra Österbotten, som byggdes under ledning av Matti Honka, är också försedd med utskjutande delar. © Bild: Marja Terttu Knapas, Museiverket.

Renässanskyrkornas korsformade planritning förekommer redan tidigt i holländska reformerta kyrkor, vilka stod modell för Svenska Stormaktstidens stadskyrkor, framför allt vad gäller Katarina kyrka från 1640-talet i Stockholm I en korskyrka hade man större möjligheter än i en långkyrka att placera predikstolen på dess givna centrala plats nära åhörarna.

Olika variationer av korskyrkor

Kyrkan i Elimä (fi. Elimäki) i Kymmenedalen är den första på 1600-talet byggda korskyrkan i Finland.
Kyrkan i Elimä (fi. Elimäki) i Kymmenedalen är den första på 1600-talet byggda korskyrkan i Finland. © Martti Jokinen, Museiverket.

I Finland är de äldsta korskyrkorna som bevarats från senare hälften av 1600-talet och byggda i trä. Kyrkorna i Elimä, Itis, Snappertuna och Hitis är liksidiga korskyrkor, dvs. alla korsarmar är lika långa. Ungefär vid 1700-talets mitt började byggmästare runtom i landet, under vilkas ledning kyrkorna uppfördes, variera planritningarna för liksidiga korskyrkor. Genom att snedda de inre hörnen eller göra korsarmarna avsmalnande utåt gav kyrkorummet mera rymd, mdan man genom att snedda de yttre hörnen åstadkom mera utrymme och stabilitet. Det mest speciella var kyrkor med två kors, där man i korsarmarnas inre hörn tillbyggde ofta fullt höga utsprång.

De finländska träkyrkorna avviker från samtida svenska träkyrkor, speciellt med tanke på den större storleken och valvningen. Deras rymliga interiör med mellantakskupol är uppförd i konstfärdig timmerbyggteknik utan extra stödjepelare. Petäjävesi kyrka, som införts på världsarvslistan, är ett utmärkt exempel på suverän byggnadskonst och statistikhantering. Stilhistoriskt sett återspeglar de finländska kyrkornas arkitektur flera olika tidsepoker och stilar parallellt. Det har tagit länge för renässansens korskyrkor eller barockens lökkupoler att avancera från Mellaneuropa genom Sverige till Finland. 

Yrkesskickliga kyrkobyggare fanns i många socknar

Allmogens byggmästare som verkade i de olika landskapen på 1700- talet och 1800-talets början var redan på sin tid uppskattade fackmän. Vi kan t.ex. nämna Mikael och Anders Piimänen från Egentliga Finland, Matti Åkerblom i Tavastland, Antti Hakola i Södra Österbotten, Matts Honga och Jacob Rijf i Mellersta och Norra Österbotten, Arvi Junkkarinen, Juhana och Matti Salonen samt Taavetti Rahikainen i Östra Finland.

Träbygget fortsatte in på 1800-talet

Korskyrkan i trä behöll sin position också efter att den kungliga byggnadsförordningen trätt i kraft 1776. I enlighet med förordningen måste offentliga byggnader, inklusive kyrkor, byggas i sten; endast i undantagsfall godkändes att man byggde i trä. Byggnadsprojektets ritningar måste sändas till Överintendentens kontor i Stockholm för att granskas och stadfästas av kungen. Orsaken till förordningen låg i att man var orolig för rikets skogstillgångar, men man ville också värna om de offentliga byggnaders representativa utseende och livslängd. I Finland gav förordningen inte något större resultat vad gäller stenhusbebyggelse, trots att länsherrarna gjorde sitt bästa för att övervaka att förordningen efterföljdes. Stilinstruktionerna gav däremot småningom resultat, det ser vi i de kyrkor som byggdes i slutet av 1700-talet. Nyklassicistiska pelare gjorde ett oundvikligt intrång också i det finländska skogslandskapet och kyrkornas yttertak blev mindre brant sluttande.

Kyrkan i Alajärvi i Södra Österbotten hör till de med en stor mittkupol försedda korskyrkorna från början av 1800-talet.
Kyrkan i Alajärvi i Södra Österbotten hör till de med en stor mittkupol försedda korskyrkorna från början av 1800-talet. © Bild: Martti Jokinen, Museiverket.

Det svenska förvaltningssystemet vad gäller byggnader fortsatte ännu efter år 1809. Intendentkontoret, som grundades i Finland för att motsvara Överintendentskontoret, uppgjorde eller granskade kyrkornas ritningar, vilka godkändes av den kejserliga senaten istället för av kungen. Den stilistiska konformiteten som inleddes inom kyrkoarkitekturen i slutet av 1700-talet förstärktes då C.L. Engel var chef för intendentkontoret. De flesta kyrkorna byggdes fortfarande i trä. Korskyrkan med diagonala hörn försågs med en hög, ståtlig kupol över korsmitten. Dessa nyklassicistiska korskyrkor i trä från tidigt 1800-tal är uttryckligen något speciellt för finländsk kyrkoarkitektur och deras motsvarighet står inte att finna någon annanstans.

Publicerad 13.1.2006 kl. 15.45, uppdaterad 14.9.2018 kl. 12.51