Pinja Metsäranta
Kyrkan i Kannonkoski i Mellersta Finland är ett exempel på funktionalism med rena linjer. Dess vita färg urskiljs mitt i skogslandskapet en bit utanför byacentrumet.
Kannonkoski kyrka representerar vit funkisarkitektur från 1930-talet. © Bild: Pinja Metsäranta.
Kyrkan, som byggdes på 1930-talet, planerades av arkitekt Pauli E. Blomstedt. Kyrkans taklinje sänker sig mot altaret. På den högsta entrégaveln finns ett klocktorn som Blomstedt önskade skulle användas också som utsiktstorn.
Blomstedt beundrade betonggjutningstekniken, som gav möjligheter till en ny typ av arkitektur. Trots sitt dynamiska formspråk byggdes kyrkan slutligen av murade tegel och väggarna rappades släta. Kyrkan stod klar först efter sin planerares död år 1938 och planeringsarbetet slutfördes av arkitekterna Märta Blomstedt och Matti Lampén.
Kannonkoski kyrka representerar vit funkisarkitektur från 1930-talet. © Bild: Pinja Metsäranta.
Kyrkorummet är anspråkslöst. Det var viktigt för Blomstedt att det var ljust. Således kantas kyrkorummet på båda sidorna av åtta smala och höga fönster. I korets bakre del välver sig ett betongvalv från golv till tak. På altartavlans plats finns ett krucifix och en vers ur Uppenbarelseboken (”Katso uudeksi minä teen kaikki”). Efter arkitektens död ansvarade hans fru Märta Blomstedt för kyrkosalens inredningsplan. Hon planerade stora ljuskronor som belysning i kyrkan, eftersom det ännu inte fanns något elverk i Kannonkoski när kyrkan blev klar. Kyrkan har inretts med rofyllda nyanser av vitt, blått, grått, silver och guld.
P. E. Blomstedts korta karriär var anmärkningsvärd
Pauli E. Blomstedt dog endast 35 år gammal år 1935. Trots detta hann han ha en betydande inverkan på det finländska arkitekturfältet. Blomstedt förespråkade rationalism och modernism inom arkitekturen. Han skrev mycket om sina synpunkter på arkitektur och bl.a. om frågor gällande stadsplaneringen i Helsingfors. Tack vare Blomstedts skrivelser förblev den utfyllnad av Tölöviken som Eliel Saarinen tidigare hade föreslagit ogenomförd, och man började värdesätta Helsingfors närhet till havet.
Kyrkans taklinje sänker sig mot altaret. Längs båda väggarna finns åtta höga fönster som släpper in ljus i kyrkorummet. © Bild: Pinja Metsäranta.
Av de byggnader som Blomstedt planerade är några av de viktigaste Helsingin suomalainen säästöpankki i hörnet av nuvarande Universitetsgatan och Glogatan samt Unionbankens hus i hörnet av Alexandersgatan och Centralgatan i Helsingfors. Hotellet Pohjanhovi i Rovaniemi, som färdigställdes år 1936, var den viktigaste av Blomstedts funkisbyggnader, men tyskarna förstörde den i kriget år 1944. Pohjanhovi var det största hotellet i norra Europa och det lovordades i olika artiklar som hjältefunkis. Genom hotell Pohjanhovis stora glasväggar öppnade sig utsikten mot Kemi älv och Ounasvaara och de stora öppna spisarna skapade stämning. Blomstedt deltog också i skisserandet av turisthotellet i Aulanko, men hotellet planerades klart av Märta Blomstedt och Matti Lampén efter hans död.
Funkiskyrkorna byggdes utanför de stora städerna
Under 1930-talet tvistade man om den nya stilens, funktionalismens, lämplighet för kyrkoarkitektur. Många unga arkitekter – bl.a. Alvar Aalto och Erik Bryggman – följde de internationella strömningarna inom arkitekturen och talade för funktionalismen. Funkisen fick också fotfäste bl.a. i turism- och idrottsbyggnader samt i bostadsplaneringen. Den nya stilen hade dock särskilt svårt att slå igenom inom kyrkobyggandet. Församlingarna värdesatte traditionerna inom kyrkobyggandet och anhängarna av den traditionalistiska stilen argumenterade bland annat för att kyrkobyggnaden inte får se ut som en fabrik, utan ska väcka andakt.
Det finns få funkiskyrkor från 1930-talet i Finland. Kannonkoski kyrka är liten till sin storlek, men imponerande till sin arkitektur. © Bild: Pinja Metsäranta.
På 1920-talet föreslog arkitekterna att tävlingar borde ordnas om kyrkornas planering. Under 1930-talet ordnades också flera kyrkplaneringstävlingar, men man var inte eniga om resultaten av dessa tävlingar. Till exempel ordnades en repristävling om planeringen av kyrkan i Fabriksparken i Helsingfors, där man i tävlingsprogrammet fastställde att kyrkan måste följa traditionella kyrkoformer. I den första tävlingen som hölls år 1930 hade modernistiska förslag varit framgångsrika, men dessa ansågs emellertid inte vara genomförbara. Således stod kyrkan i rödtegel klar år 1935 enligt en plan av Lars Sonck som representerade en mer traditionell kyrkoarkitektur.
Bredvid kyrkan finns ett område med hjältegravar. Det förverkligades enligt en plan av konstnären Ilmari Wirkkala år 1957. © Bild: Pinja Metsäranta.
Kannonkoski var en ung församling: den grundades år 1931. Biskop Jaakko Gummerus gav arkitekterna fria händer i planeringsarbetet, eftersom ingen särskild kyrklig tradition fanns i regionen. Blomstedt utvecklade också kyrkoplanen i flera expressiva skisser innan han kom fram till den slutgiltiga planen.Andra viktiga funkiskyrkor från 1930-talet är kyrkorna i Nakkila och Rajamäki planerade av Erkki Huttunen samt kyrkan i Varkaus planerad av Martti Paalanen. Dessa är likaså belägna utanför de stora städerna. Kyrkorna i Varkaus och Rajamäki byggdes i växande industrisamhällen.
De tidiga funkiskyrkornas värde erkänns
Kannonkoski kyrka ingår i Museiverkets förteckning över byggda kulturmiljöer av riksintresse, liksom kyrkorna i Rajamäki, Varkaus och Nakkila. Kyrkan i Kannonkoski ingår också i DOCOMOMO-organisationens urval av betydande verk inom finländsk modern arkitektur.
Alla kyrkor i Finland byggda före år 1917 är skyddade med stöd av kyrkolagen. Museiverket har valt ut femtio kyrkor byggda åren 1917–1970 som verket föreslog att ska skyddas med stöd av kyrkolagen år 2002. De representerar på ett mångsidigt sätt olika faser av kyrkobyggande. De ovan nämnda funkiskyrkorna ingår också i Museiverkets urval av kyrkor som bör skyddas.
Källor:
Jussi Jäppinen, Heli-Maija Voutilainen: Keski-Suomen kirkot, Jyväskylä 2002.