Pinja Metsäranta
Johanneskyrkan var Helsingfors finsk-svenska församlings tredje kyrka. De två tidigare – Gamla kyrkan och Nikolaikyrkan, d.v.s. nuvarande Domkyrkan – planerades av arkitekt C. L. Engel. Gamla kyrkan färdigställdes år 1826 och Nikolaikyrkan år 1852. Nikolaikyrkan hade ett antal föregångare, varav den sista, Ulrika Eleonora kyrka, revs år 1827 för att ge plats åt Senatstorget. Byggandet av en tredje kyrka blev aktuellt då det i slutet av 1800-talet var trångt i de två kyrkorna i Helsingfors. Under högtiderna var man tvungen att avvisa besökare vid kyrkodörren.
© Bild: Saara Vilhunen, Museiverket.
Flera olika alternativ presenterades som plats för den nya kyrkan. Innerstadsområdet var ännu ganska litet, så en del av de föreslagna platserna fanns utanför stadens centrum, medan några låg för nära redan existerande kyrkor. År 1875 fastställdes en stadsplan där kyrkan hade reserverats en plats på en höjd i Röddäldsområdet, i korsningen av Högbergsgatan och Skarpskyttegatan. I Röddäldsområdet fanns i slutet av 1800-talet anspråkslösa trähus, och det fanns inga gator i Rödbergen, endast stigar. I området bodde mindre bemedlade, men småningom bredde stadens centrum ut sig mot Röddälden.
En internationell tävling ordnades om kyrkan
År 1878 ordnades en tävling om kyrkans planering för finländska och utländska arkitekter. Denna tidiga arkitekturtävling var inte särskilt populär. Tre förslag lämnades in inom utsatt tid och två förslag var försenade. Prisnämnden ansåg att ett försenat förslag från Sverige var det bästa. Inga priser kunde delas ut, eftersom det bästa arbetet hade lämnats in för sent. Man beslutade dock att godkänna det försenade förslaget. Det hade utarbetats av stockholmsarkitekten A. E. Melander.
© Bild: Saara Vilhunen, Museiverket.
Melanders nygotiska kyrkoplan kritiserades av finländska arkitekter. Kritiken riktades främst mot konstruktionsmässiga faktorer och den kostnadsuppskattning som Melander hade sammanställt, men även kyrkans dekorativa utseende ansågs olämpligt för Finland. Melander hade ingen akademisk arkitektutbildning, vilket kan ha varit en orsak till att hans arbete kritiserades. Melander fick dock i uppgift att planera kyrkan, och de slutliga ritningarna fastställdes år 1885.
Kyrkans hållbarhet prövades redan under byggnadstiden
Byggandet av kyrkan inleddes år 1888. Byggnadsmaterialet var rödtegel. Kyrkans bottenplan är korsformat och i den ena gaveln reser sig två 74 meter höga torn. Fasaderna utsmyckades med ett stort antal förhandstillverkade betongornament, vilket gjorde murningsarbetena till en utmaning. I byggnaden användes också många gjutjärnskonstruktioner. Inomhusutrymmena i kyrkan byggdes huvudsakligen i trä.
Byggandet av kyrkan var i full gång den 28 augusti 1890, då en hård storm drabbade Helsingfors. Den så kallade Augustistormen orsakade stor förstörelse i Helsingfors. De två kyrktornen var redan höga. Det var endast cirka nio meter kvar till toppen. Stormen förstörde byggnadsställningarna omkring tornen och spred ut bitar av dem, men själva tornen och den halvfärdiga kyrkan klarade sig oskadda.
© Bild: Saara Vilhunen, Museiverket.
Kyrkan invigdes tredje advent år 1891. Till en början kallades den Nya kyrkan. När församlingen delades år 1905 fick kyrkan namnet Johanneskyrkan. Johanneskyrkan är fortfarande den största kyrkan i Helsingfors: den rymmer 2 600 personer.
Omgivningen runt den nya kyrkan urbaniserades i snabb takt
Runt kyrkan byggdes skolor och bostadshus i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Brobergska skolan, som planerades av arkitekt Gustaf Nyström, färdigställdes år 1895. Den fungerar idag som Designmuseum. År 1905 färdigställdes normallyceet Suomalaisen normaalilyseon koulu, planerad av överarkitekten för offentliga byggnader Jac. Ahrenberg. Bostadsbyggnaderna hade fem våningar och stilen var nyrenässans och jugend. Runt kyrkan finns också ett antal parker. Miljön omkring den nya kyrkan förändrades på kort tid från ett anspråkslöst trähusområde till en stadsdel med stenhus, och området blev enhetligt och representativt. Johanneskyrkan och dess omgivning ingår i Museiverkets inventering av byggda kulturmiljöer av riksintresse.
Källor:
Johanneskyrkan.
Heikki Nuutinen, Johanneksen kirkko 100 vuotta 1891–1991. Helsinki 1991.
Eeva-Maija Viljo, Kaupungistuvan yhteiskunnan rakennustaide. Ars. Suomen taide 4. 1989.